hjaltarochhjaltinnor

Familjen Olsson skaffar får. 

Den JÄTTEGLADA hjältinnan Bella ringer den ovetande hjältinnan Pauo för att berätta att familjen Olsson skaffat får. Wihoo tänker de små hjältinnorna och tjattrar oavbrutet i några timmar om den stora nyheten. Nästa helg tvingar den finurliga Pauo sina föräldrar att skjutsa henne till den upphetsade Bella, de kan knappt vänta tills de kommer ut i stallet. Vad tror ni tre (inte allt för glada och väldigt lättstressade) får tycker om den saken? Jo de tyckte verkligen inte om tanken! Men våra hjältinnor gav sig fan på att tämja de stackars fåren som helt enkelt inte visste bättre än att fly från det oväntade hotet. 

De två otränade men envisa hjältinnorna kom ganska snabbt (och flåsande) fram till att de inte skulle lyckas jaga ikapp de flyende fåren (som verkade fått för sig att de barnsliga men söta ungarna som jagade dem ville dem ont). Den smarta Bella kom på att de kunde använda "uteboxen" som satt ihop med fårhagen. Ja, det var en bra idé tyckte den kloka Pauo (som insåg att idén var inte dum, trots att Bella inte var den mest intelligenta). De två livliga små hjältinnorna tog sig an sin livsuppgift. Med största tålamod! De jagade in de stackars fåren i "uteboxen" och blockerade utgången med käppar. De fogliga men skärrade fåren lugnade sig för stunden, efter ett tag av stressat vankande fram och tillbaka gav de med sig och la sig ner. Pauo och Bella blev överlyckliga i tron på att fåren insett att de bara ville gosa och vara allmänt sociala sådär som bara barn kan. 

 Efter en stund av obarmhärtigt slitande i ullen så ställer sig det svarta fåret upp, ser lite fundersam ut innan hon hoppar över hjältinnornas vackra barrikad, och ut i friheten (fårhagen). Det dröjer inte länge innan de två vita stackars fåren springer igenom och rämnar hela barrikaden. Men lika glad var hjältinnorna för de, men gladast var nog fåren^^  

vi lyckades faktiskt tämja de där stackars fåren efter många om och men, och efter några dagar av våra brutala försök så var deras psyken så skadade att de kom fram till stängslet när man ropade. de ville faktiskt gosa, de blev sociala!)